Bison - Naken, Blottad och Blek

Close-up Nr.26
"Hurtig, trallig, men också hyfsat fet punkrock som tar över där De lyckliga kompisarna slutade. Ja, kanske kan Åkersbergas Bison bidra lite till att Stockholms förortskultur inte helt dör ut. Debutplattan "naken, blottad och blek" är inspelad i bandets egen studio och i mina öron låter detta riktigt bra. Tight och rockit med en tung produktion. Bison är kanske inte det mest nyskapande i genren, men deras musik fassnar i alla fall hos mig. Dessutom är killarna - som är nakna på omslaget- rätt sexiga. Men varför har ni retuscherat pittarna, grabbar? Är dom för små?"

/Erik Sandberg

Testcentralen.net
Jag brukar inte falla för punk men ibland så kommer det en grupp som jag blir frälst vid och inte kan sluta lyssna på. Oftast är det inte skränpunk utan mer liknande poppunk som 23 till. Den här gruppen låter inte så mycket som 23 till egentligen fast oftast som ofta kommer det trallvänliga melodier som i alla fall inte jag låta bli att fastna i. Annars är det mesta sig ganska punkigt.
Den här skivan är Bisons första efter att medverkat på några samlingsplattor under namnet The man on the moon. Dom tröttnade på namnet då dom bara skrev svenska låtar. Bara och bara, jag tycker det är hur starkt som helst att kunna skriva bra texter på svenska. Och även om rimmen eller bristen på rim ibland känns lite fundersamt så är texterna bra men texten i Motvals är absolut den bästa på hela skivan.
Motvals
"Här fostras anorexia-atleter
Förneka vem du är och glöm bort vad du heter
En sund själ i en sund kropp
Svältkost och leda- "den enda vägen" skall vi gå
Huka dig människa alla har vi vårt ansvar
Våga inte känna efter hur du mår"
Även melodiskt är Motvals en favorit och den här låten utfärdas röjvarning. Tyvärr så är vissa låtar lite för lika varandra och det blir ös-gitarr, slagtrummor och en sång som egentligen är svår att ta till sig. Laster och luster är en sådan låt. Dock så lägger man genast mer märke till låtar som Ännu bättre upp, Motvals, Specialaren, Nickedockland, Hunden och benet och Gristunga. Det finns även andra bra låtar och alla låtar växer ju mer man lyssnar på dom.
Party
Överlag är det ett bra låtval man får på skivan och dom låtar som är bra är riktigt bra och det är lätt att vilja dansa loss!
Både sång, gitarr och trummor är riktigt bra och det låter tajt och välspelat.
Eget skivbolag
Som Thomas Nilsson (sång & gitarr) själv säger är det svårt att få skivkontrakt så Thomas startade ett eget Skivbolag när skivan skulle ges ut och det heter Trapdoor Records. Att musiken är inspelad hemma hos Ove Noring (bas och kör) märks inte alls. För ljudbilden är riktigt bra och det låter proffsigt. Fast det är punk alltså. På trummor hittar vi Johan Leidermark.
Man kan köpa skivan på Trapdoor records för endast 50 kronor och då får man hela 15 låtar. Så det måste jag säga är väldigt prisvärt!

/Niklas Storm

Akasha magazine Nr. 4/97
"Bison -naken, blottad och blek. Trapdoor. Frågan är om sådan här sjuk "humorpunk" verkligen har ett existensberettigande. Bara en sådan sak som att dom kategoriserar sej som ett "hårdstånkaband"!Hjääälp, ta bort !På omslaget står medlemmarna , tre långhåriga snubbar i 25-30-årsåldern, just nakna blottade och bleka med lätt retschering på de heligaste kroppsdelarna.Höhö, skojigt, liksom. Musiken är trallpunk , varken mer eller mindre, med den typ av präktigt förmanande texter som har blivit genrens kännetecken. Det är otroligt menlöst, larvigt och förlegat".

/Marja Beckman

Kompakt Nr.1/98
"Det handlar inte om att försköna utan beskriva verkligheten som den är.
Det handlar även om att provocera och att sätta saker och ting på sin spets genom att t.ex. beskriva verkligheten som ännu fulare och smutsigare än vad den är. Det är inte bara genom texterna utan hela uttrycksättet , musiken och hur man framställer sig själv.
Bara genom att se på omslaget till Bisons platta känner jag avsmak. Där är de tre medlemmarna avfotograferade.De är precis som skivans namn nakna, blottade och bleka, mycket bleka, de ser helt sjuka ut. Här handlar det vekligen inte om några förskönande omskrivningar. Språket i Bisons texter är rakt, uttrycksättet ofta ironiskt, bilderna som målas upp är råa och ibland även aggressiva. Det ges inga klara pekpinnar om vad som är rätt eller fel inte heller några lösningar. Jo, i en låt nämnligen "Vittring" låter det såhär: "Jag har fått vittring nu, har fått upp ett spår Då världen ter sig grym gäller det att bita ifrån och hugga för sig utav livets kött och blod". Men någon långsiktigare lösning är det inte, mer ett hopplöst skrik."

/Johanna Bill